I was only looking for a shortcut home, but it's complicated.
2011-04-30 @ 
02:48:23
Jag är så, jag vet inte. Glad, ledsen. Just nu mest glad, för jag har varit ute på The Pub med min fina Bea och skrattat och snackat skit. Skrattat lite mera också, varit glad. Det behövs. Jag borde vara glad, eller jag vet inte. Egentligen inte kanske. Fast jag känner mig skyldig att vara det, för jag ville ju ha det såhär, och jag vet att jag blir gladast i längden. Så är det faktiskt. Ibland känner jag mig som två olika personer. En som bara vill gräva ner sig och gråta floder och vara olycklig resten av livet. Sen en som är glad och som vet vad jag vill göra och vad jag blir glad av.
Men just nu vet jag vad jag blir glad av och vad jag skrattar åt. Det kommer bara bli bättre, jag måste hitta mig själv. Jag är på god väg. Tack och lov.
Nu ska jag sova! Imorgon ska jag ut till älskade, underbara, fina, vackra, snygga och bästa Mackis! På söndag också faktiskt. Då är jag som lyckligast, men Mackis. Bästa Mackis.
God natt.
| Kategori - Personligt
| Men just nu vet jag vad jag blir glad av och vad jag skrattar åt. Det kommer bara bli bättre, jag måste hitta mig själv. Jag är på god väg. Tack och lov.
Nu ska jag sova! Imorgon ska jag ut till älskade, underbara, fina, vackra, snygga och bästa Mackis! På söndag också faktiskt. Då är jag som lyckligast, men Mackis. Bästa Mackis.
God natt.
Kommentarer (1)
Some questions are dangerous, the truth is not an option.
2011-04-27 @ 11:46:10
På måndag ska jag opereras. Jag är inte nervös inför själva operationen, men för vad som kommer efter. Om det blir bra. Eller hur jag kommer må? Hoppa runt på kryckor, inte få åka till stallet, inte jobba, allt det kommer göra att jag inte kommer må det minsta bra. När jag inte har nåt att göra så börjar jag tänka för mycket, och det är inte bra. Inte just nu i alla fall när jag inte är det minsta stabil, nånstans...
Men men, jag får ju tänka på vad som kommer efter. Förhoppningsvis ett helt knä som håller för både handboll och ridning. Men när? När kan jag rida igen? Jag har bestämt mig för att inte spela handboll fullt ut för än efter nyår i alla fall. Rehabtiden är ju allt ifrån 6 månader upp till ett år efter operation. Så vi får väl se :)
| Kategori - Personligt
| Men men, jag får ju tänka på vad som kommer efter. Förhoppningsvis ett helt knä som håller för både handboll och ridning. Men när? När kan jag rida igen? Jag har bestämt mig för att inte spela handboll fullt ut för än efter nyår i alla fall. Rehabtiden är ju allt ifrån 6 månader upp till ett år efter operation. Så vi får väl se :)
Kommentarer (0)
Let's compare scars, I'll tell you whose is worse.
2011-04-26 @ 01:16:12
Nu är jag tillbaka! Inte för att jag tror att någon själ bryr sig, men jag tycker att det är skönt att skriva iaf. I lördags var ju jag, Mackis och Anja till Kga och tävlade :) Vi hoppade 80cm första klassen där vi kom runt felfritt och vi gick en rosett och en påse morötter. Andra klassen 90cm petade vi ett hinder, men jag är så himla nöjd ändå! Så himla skönt att komma dit och få reda på att Mackis är så himla lugn, och framför allt, inte tittig på hindrena! Enda missödet var att skithästen lyckades med att få av mig EFTER ett hinder på framhoppningen till andra klassen. Landade rakt upp och ner på min stackars lilla rumpa, så ryggen mår väl inte som den ska nu direkt... Men jag är jättenöjd och det är nog Mackis med!
Synd är ju att det inte blir nån mer tävling den här säsongen eftersom jag ska opereras på Måndag. Nån tävling till hösten, KANSKE för hoppningsvis. Men allt beror ju på knät.
Lördagskvällen bjöd på inflyttningsfest hos Eric med alla härliga underbara människor som jag har turen att känna. Jävligt rolig kväll som slutade på statt, med ett knäckt knä och haltande Frida. Men jag är glad ändå! Hade väldans kul faktiskt! Det påminde sig på Söndagen sen när man skulle jobba... Inte okej!
| Kategori - Livet
| Synd är ju att det inte blir nån mer tävling den här säsongen eftersom jag ska opereras på Måndag. Nån tävling till hösten, KANSKE för hoppningsvis. Men allt beror ju på knät.
Lördagskvällen bjöd på inflyttningsfest hos Eric med alla härliga underbara människor som jag har turen att känna. Jävligt rolig kväll som slutade på statt, med ett knäckt knä och haltande Frida. Men jag är glad ändå! Hade väldans kul faktiskt! Det påminde sig på Söndagen sen när man skulle jobba... Inte okej!
Kommentarer (1)
'Cause we're survivors, we're making it work.
2011-04-20 @ 23:56:07
Idag kom det minsann ett bra jävla brev i brevlådan! Operation den 2a maj redan! Jag hade ju ställt in mig på att få operationen i Juni/Juli. Så nu är jag så jävla glad att det äntligen är bestämt. Jag kan äntligen sätta upp ett mål. Målet är att spela match efter nyår. Jag ska träna som fan och det SKA gå. Extra sporre är ju att vi förhoppningvis får spela i div 2. Tufft som fan, och vi kanske kommer få stryk varenda match. Och? Det är en förjävla bra erfarenhet. I serien nu spelar vi ungefär oavgjort med lagen som är jämna med oss. Sen spelar vi mot Hellton eller Bruks och förlorar med 2 bollar. Vi höjer oss när vi spelar mot bättre lag, det är ju ett faktum.
Men är alla redo att satsa? Vill alla lägga ner tiden? Ska vi pallra oss upp till hallen 3 dagar i veckan och köra skiten ur oss? KLART SOM FAN VI SKA! Dom vill satsa på oss! Vi har två underbara tränare som ser potential i oss, då måste vi ju ta vara på det! De är villiga att satsa om vi vill. Det är ju egentligen inget att tveka om. Även fast det kommer bli tufft som fan. Åka 22 mil och förlora med 15 bollar är ju inte kul alls, men det kommer bli så, med allra största sannolikhet. Vi får i alla fall erfarenhet och vi får spela ett annat tempo, sånt som vi inte alls är vana vid. Det kanske inte alls är kul då, men det är efter en säsong vi kommer märka skillnad, det är jag säker på. Vi måste vilja. Vilja träna som fan, vilja lyssna på tränarnas invändningar och idéer. Lyssna på varandra, stötta varandra och lita på varandra. Bli ett lag, ett jävla härligt team. Det är vi redan, men vi kan bli ännu bättre.
Brudar, vi är så jävla bra! Det bästa är att vi bara kan bli bättre! ;) Kärlek till er.
| Kategori - Personligt
| Men är alla redo att satsa? Vill alla lägga ner tiden? Ska vi pallra oss upp till hallen 3 dagar i veckan och köra skiten ur oss? KLART SOM FAN VI SKA! Dom vill satsa på oss! Vi har två underbara tränare som ser potential i oss, då måste vi ju ta vara på det! De är villiga att satsa om vi vill. Det är ju egentligen inget att tveka om. Även fast det kommer bli tufft som fan. Åka 22 mil och förlora med 15 bollar är ju inte kul alls, men det kommer bli så, med allra största sannolikhet. Vi får i alla fall erfarenhet och vi får spela ett annat tempo, sånt som vi inte alls är vana vid. Det kanske inte alls är kul då, men det är efter en säsong vi kommer märka skillnad, det är jag säker på. Vi måste vilja. Vilja träna som fan, vilja lyssna på tränarnas invändningar och idéer. Lyssna på varandra, stötta varandra och lita på varandra. Bli ett lag, ett jävla härligt team. Det är vi redan, men vi kan bli ännu bättre.
Brudar, vi är så jävla bra! Det bästa är att vi bara kan bli bättre! ;) Kärlek till er.
Kommentarer (0)
Genom hålet i mitt hjärta, kommer räddningen till slut
2011-04-20 @ 01:04:51
Ibland saknar jag känslan av att må sådär jävla bra, som när allt är utan bekymmer och allt går som man vill. Man är nöjd med livet som det är liksom. Jag har glömt bort den känslan, hur det känns, hur man mår, hur man tänker och vad man gör. Nu är jag glad och nöjd ena stunden, sen en timme efter kan allt kännas sådär himla hopplöst, ungefär så hopplöst så man inte kan sätta ord på det riktigt. Glad och nöjd, eh? Vad är det? Vet inte, men jag tror att det är så man är när man mår bra helt enkelt, när livet är på topp och man tar sig igenom dagarna med ett leende på läpparna och man slipper somna med ångest.
För det är när man ska sova som den värsta tiden på dagen är, då man bara ligger och tänker. Man ligger och tittar, ut i det svarta bara. Tänker. På allt. På inget. Mest på inget. Jag är expert på att inte tänka på nåt. Men sen när jag väl tänker på nåt, då är det fan inga små tankar. Hemska tankar, bra tankar, sorgliga tankar, dystra tankar. Alla tankar som tänkas kan. Sen somnar jag. Efter det vaknar jag och tänker att en ny dag skulle kunna starta ett nytt liv, men icke.
Jag vill vara glad helt enkelt! Allt är så mycket lättare då. Men förhoppningsvis blir jag lite gladare snart, vet inte varför. Men jag hoppas och tror att det kommer en liten vändning snart.
Eller kan det vara så att jag helt enkelt inte orkar ta tag i själv att bli gladare? Det kanske är upp till mig själv att bli en gladare person? Jag vet inte, jag orkar inte ta reda på det heller.
| Kategori - Personligt
| För det är när man ska sova som den värsta tiden på dagen är, då man bara ligger och tänker. Man ligger och tittar, ut i det svarta bara. Tänker. På allt. På inget. Mest på inget. Jag är expert på att inte tänka på nåt. Men sen när jag väl tänker på nåt, då är det fan inga små tankar. Hemska tankar, bra tankar, sorgliga tankar, dystra tankar. Alla tankar som tänkas kan. Sen somnar jag. Efter det vaknar jag och tänker att en ny dag skulle kunna starta ett nytt liv, men icke.
Jag vill vara glad helt enkelt! Allt är så mycket lättare då. Men förhoppningsvis blir jag lite gladare snart, vet inte varför. Men jag hoppas och tror att det kommer en liten vändning snart.
Eller kan det vara så att jag helt enkelt inte orkar ta tag i själv att bli gladare? Det kanske är upp till mig själv att bli en gladare person? Jag vet inte, jag orkar inte ta reda på det heller.
Kommentarer (0)
och du, du är alltid suverän.
2011-04-18 @ 21:47:53
Åh, nu lever jag en gnutta igen! Var ute på en hääärlig ridtur med Pauline och Anja :) Vi red en kortis först eftersom Athilda inte orkar så mycket mer. Sen tog jag och Pauline en lite längre sväng. Så jävla underbart väder och härligt underlag! Han är bara för härlig, "min" Mackis. Mannen i mitt liv. Jag börjar leva på nytt igen när jag får sitta på hans underbara rygg. Alla bekymmer är ur världen. Det hjälper min oroliga själ att bara få stå och mocka skit, det är väldigt rogivande, faktiskt. Man tänker inte, man bara gör, man bara lever. Lever för djuren, för att de ska få det bra. Man ger dem kärlek och får tusenfalt tillbaka. Bara en enkel gnäggning när jag kommer och ska hämta honom i hagen är en sorts bekräftelse på att jag har lyckats. En bekräftelse på att han tycker om mig tillbaka, så som jag tycker om honom. Djuren är alltid tacksamma för att man finns där. De är ju ändå beroende av oss, då är det människans plikt att göra så att de trivs fullt ut och mår bra.
Inget i hela världen går upp emot att få leva med hästarna. Dom är mitt liv. Ett liv utan dem skulle jag inte klara, jag skulle inte vara lycklig.
| Kategori - Livet
| Inget i hela världen går upp emot att få leva med hästarna. Dom är mitt liv. Ett liv utan dem skulle jag inte klara, jag skulle inte vara lycklig.
Anton som tagit bilden. :)
Kommentarer (0)
I'm learning to fly, but I ain't got wings. Coming down is the hardest thing.
2011-04-18 @ 11:38:15
Dag 2 - Min första kärlek.
Vi kallar honom L och jag var sådär tokigt kär. Precis när vi hade börjat gymnasiet träffades vi och man svävade som på moln oavbrutet. Jag kommer ihåg att jag fick ett stooort fång rosor när vi hade träffats en månad, och där var jag fast. Det fanns ingen annan i min värld då, inte ens att jag tittade på någon annan. Det var bara L i mitt huvud, hela tiden, dag som natt. Jag vet inte riktigt vad man ska skriva mer? Allt är så svårt att komma ihåg, det mesta är bara dimma och minnen här och där. Vi var mycket med till hans familjs stuga uppe i dalarna, där vi tillbringade mycket tid vintertid. Äventyr hit och dit, och massa utflykter. Mycket skoter och skidor blev det, men även massa utflykter till fots i skogen. Vi bara levde, med varandra.
Men vi var nog för olika, mycket olika viljor som ville igenom. Han är en toppenkille, och den som fångar honom kan skatta sig lycklig! Nästan 2 år var vi tillsammans, och det var både bland det bästa och det sämsta som hänt mig då. För inget hade fått mig att må så bra, och inget hade fått mig att må så dåligt, då. Det slutade ju självklart att jag blev sårad och trodde att jag aldrig skulle komma upp till ytan igen. Det var fruktansvärt. Som sagt så är allt svårt att berätta, eftersom jag bara har lite minnen kvar. Men så var det i alla fall, min första kärlek. :)
Men vi var nog för olika, mycket olika viljor som ville igenom. Han är en toppenkille, och den som fångar honom kan skatta sig lycklig! Nästan 2 år var vi tillsammans, och det var både bland det bästa och det sämsta som hänt mig då. För inget hade fått mig att må så bra, och inget hade fått mig att må så dåligt, då. Det slutade ju självklart att jag blev sårad och trodde att jag aldrig skulle komma upp till ytan igen. Det var fruktansvärt. Som sagt så är allt svårt att berätta, eftersom jag bara har lite minnen kvar. Men så var det i alla fall, min första kärlek. :)
Kommentarer (0)
I feel like shit, but at least I feel something.
2011-04-16 @ 18:37:29
Presentera mig själv.
Ja, hur börjar man? En lång fet presentation, med massa smarrigt, eller? Frida Elisabet Zakariasén, det är jag! Fyller 21 år den 8e Juli minsann. Föddes en dag när pappa hade väldigt svårt att slita sig mellan tven och mamma som låg och krystade. Det var nån final i tennis, tydligen. Samma dag invigdes 18 håls golfbanan här i Kristinehamn också. Intressant va? Sport sport sport vare ja, det är en av huvudingridienserna i mitt liv. Golf spelade jag ju faktiskt nästan 10 år. Sen tog hästarna och handbollen över.
Hästar och handboll började jag med ungefär samtidigt, runt 8-9 års åldern närmare bestämt. Det är fortfarande en stor del i mitt liv. Hästarna behöver jag, allra mest nu. Har slitit av korsbandet i knät, så handboll blir det inte för mig på typ ett år eller nåt. Operation om hägst 3 månader blir det, känns bra faktiskt. Eller ja, inte bra att vänta så länge eftersom det ju faktiskt var 4 dagar innan julafton som jag skadade mig... Så nu försöker jag tillbringa så mycket tid som det går hos Macken (pållisen alltså). Komma ut i skogen och bara lyssna på hovarna mot marken och fågelkvittren. Lovely!
Vad ska man skriva mer? Bor i en liten håla i Värmland, Kristinehamn närmare bestämt. Det finns en fin skärgård som är helt underbar på sommaren! Det finns ett liiitet liiitet centrum med lite pizzerior här och där och lite fik sisådär.
Hur är jag som person då? Ingen aning faktiskt. Det vet ju personerna runt om mig mycket bättre. Jag hoppas jag är en bra person iaf. Jag har allt som oftast nära till skratt, men har nog själv ganska kass humor... Så kass så den blir bra helt enkelt!
Sen har jag väldigt lätt för att tycka om människor, och lika lätt att ogilla människor. Tror att jag visar ganska tydligt vilka som ligger på + och vilka som litter på - faktiskt. Bra tycker vissa, dåligt tycker andra. Men det är skillnad på att tycka om, och älska. och gilla mer. Men det kommer vi till en annan gång :) Nu kan jag inte komma på nåt mer intressant att berätta faktiskt.
Nu ska jag skjutsa iväg mamma och pappa på fest!
Så ser jag ut, för övrigt. I en liten del av handbollsutstyrseln :)
Hästar och handboll började jag med ungefär samtidigt, runt 8-9 års åldern närmare bestämt. Det är fortfarande en stor del i mitt liv. Hästarna behöver jag, allra mest nu. Har slitit av korsbandet i knät, så handboll blir det inte för mig på typ ett år eller nåt. Operation om hägst 3 månader blir det, känns bra faktiskt. Eller ja, inte bra att vänta så länge eftersom det ju faktiskt var 4 dagar innan julafton som jag skadade mig... Så nu försöker jag tillbringa så mycket tid som det går hos Macken (pållisen alltså). Komma ut i skogen och bara lyssna på hovarna mot marken och fågelkvittren. Lovely!
Vad ska man skriva mer? Bor i en liten håla i Värmland, Kristinehamn närmare bestämt. Det finns en fin skärgård som är helt underbar på sommaren! Det finns ett liiitet liiitet centrum med lite pizzerior här och där och lite fik sisådär.
Hur är jag som person då? Ingen aning faktiskt. Det vet ju personerna runt om mig mycket bättre. Jag hoppas jag är en bra person iaf. Jag har allt som oftast nära till skratt, men har nog själv ganska kass humor... Så kass så den blir bra helt enkelt!
Sen har jag väldigt lätt för att tycka om människor, och lika lätt att ogilla människor. Tror att jag visar ganska tydligt vilka som ligger på + och vilka som litter på - faktiskt. Bra tycker vissa, dåligt tycker andra. Men det är skillnad på att tycka om, och älska. och gilla mer. Men det kommer vi till en annan gång :) Nu kan jag inte komma på nåt mer intressant att berätta faktiskt.
Nu ska jag skjutsa iväg mamma och pappa på fest!
Så ser jag ut, för övrigt. I en liten del av handbollsutstyrseln :)
Kommentarer (0)
I'm still too tired to care, and I got to go.
2011-04-15 @ 17:25:48
Tänkte att jag skulle göra en såndär rolig och intressant lista. Hmm. Hur privat får man vara egentligen i en blogg? Nåt som tåls att funderas på... Imorgon ska jag alltså tydligen presentera mig själv!
Dag 1 – Presentera mig själv.
Dag 2 – Min första kärlek.
| Kategori - Personligt
| Dag 1 – Presentera mig själv.
Dag 2 – Min första kärlek.
Dag 3 – Mina föräldrar.
Dag 4 – Det här åt jag idag.
Dag 5 – Vad är kärlek?
Dag 6 – Om det här vore min sista dag.
Dag 7 – Min bästa vän.
Dag 8 – Favoritsaker.
Dag 9 – Min tro eller livsfilosofi.
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
Dag 11 – Mina syskon.
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig.
Dag 13 – Den här veckan.
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Min första kyss.
Dag 17 – Mitt favoritminne.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
Dag 19 – Detta ångrar jag.
Dag 20 – Mina förebilder.
Dag 21 – Mina dåliga sidor.
Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Dag 25 – Det här är jag bra på.
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats.
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor.
Dag 30 – Ett sista ögonblick.
Kommentarer (0)
Jag trodde att jag visste vem jag var och vad jag ville, men nu skulle jag inte välja dom orden
2011-04-15 @ 16:07:08
Fredag, betyder helg. Fast jag bryr mig inte, mitt humör är inte alls på topp. Har noll motivation till att göra nåt och är bara seg och grinig. Är väl en blandning av att jag inte jobbar mycket alls, och att jag helt enkelt inte mår bra. Hoppas att jag får komma ut till hästen i helgen iaf, då mår jag som bäst :) Bara få gå och lunka i skogen och lyssna på hovarna mot marken, lyssna på fåglarna, känna rörelserna under mig. Underbart!
I förrgår skickade jag i alla fall efter lite sminksaker, då blir jag också glad :) En smokey-eye palette, en ny borste till mineralfoudationen eftersom jag råkade tappa bort den förra, och sen beställde jag en lilametallic eyeliner. En jävligt snygg sådan också!
| Kategori - Livet
| I förrgår skickade jag i alla fall efter lite sminksaker, då blir jag också glad :) En smokey-eye palette, en ny borste till mineralfoudationen eftersom jag råkade tappa bort den förra, och sen beställde jag en lilametallic eyeliner. En jävligt snygg sådan också!
Gick en sväng till jobbet och tillbaka med Birken förut också, så godingen fick sig lite helggodis :)
Kommentarer (1)
Livrädd för att leva, dödsrädd för att dö.
2011-04-14 @ 00:00:20
Helgen i Sunne var helt fantastisk! Men lärde sig hur mycket som helst och alla människor, ledare, föreläsare och arbeten gav en motivation till 1000! Har nog inte skrattat så mycket i helgen som jag har gjort under hela det här året.
Fredagen ägnades åt teambuilding. Massa samarbetsövningar i lag, knep och knåp och problemlösningar tillsammans. Eftersom vi var ledare från både Norge och Sverige blev det lite missföstånd hit och dit, pga språket, men det gick galant ändå. :) Kvällen blev det middag och senare även en Norsk ståuppkomiker. Åh, jag skrattade så tårarna sprutade!
Lördagen gick vi upp kl 07.00 typ... Inte min grej alls! Men hotellfrukosten fick mig på andra tankar än att sova. Heeela dagen ägnades åt arbeten, föreläsningar, mer arbeten och grupparbeten. Från kl 08.00-19.30... Föreläsaren var en tant från norge som hette Karin Fevag Larsen tror jag? Hon pratade bl.a om att man ska tro på sig själv och bli motiverad. Man kan räkna ut med baken att man var rätt så fint sleten sen. Huvudet var som en geleglump kändes det som.
Söndagen gick vi också upp äckeltidigt. Än en gång läskade frukosten mitt stora sinne för mat... Föreläsare idag var Jim Thuresson, svensk förbundskapten i basket. Han pratade om positivt ledarskap, och fan vad det var intressant! Alla tillstånd smittar, det var det som stod i stor text bakom honom när han började. In kom en låång gubbe som bara log och log och log, hela tiden! Jag kom på mig själv att sitta och le också... Bara där märker man ju att vilket tillstånd man än har, så smittar det vare sig man vill eller inte.
Som avslutning på helgen skulle vi hålla tal i våra grupper... Jag har ju inte gått i skola på 2 år för tusan! Jag har glömt hur man gör sånt... Men sagt och gjort så fick jag göra det ändå, och det gick över förväntan. Man tänkte ju även på hur man betedde sig när man stod där längst fram och pratade. Var positiv! Le! Tro på dig själv! Jajemen! Akkurat. Precis.
Imorgon bitti ska jag till knäspecialisten och förhoppningsvis kommer domen. Hoppas på operation!
Nu ska här sovas serru. Natti!
| Kategori - Livet
| Fredagen ägnades åt teambuilding. Massa samarbetsövningar i lag, knep och knåp och problemlösningar tillsammans. Eftersom vi var ledare från både Norge och Sverige blev det lite missföstånd hit och dit, pga språket, men det gick galant ändå. :) Kvällen blev det middag och senare även en Norsk ståuppkomiker. Åh, jag skrattade så tårarna sprutade!
Lördagen gick vi upp kl 07.00 typ... Inte min grej alls! Men hotellfrukosten fick mig på andra tankar än att sova. Heeela dagen ägnades åt arbeten, föreläsningar, mer arbeten och grupparbeten. Från kl 08.00-19.30... Föreläsaren var en tant från norge som hette Karin Fevag Larsen tror jag? Hon pratade bl.a om att man ska tro på sig själv och bli motiverad. Man kan räkna ut med baken att man var rätt så fint sleten sen. Huvudet var som en geleglump kändes det som.
Söndagen gick vi också upp äckeltidigt. Än en gång läskade frukosten mitt stora sinne för mat... Föreläsare idag var Jim Thuresson, svensk förbundskapten i basket. Han pratade om positivt ledarskap, och fan vad det var intressant! Alla tillstånd smittar, det var det som stod i stor text bakom honom när han började. In kom en låång gubbe som bara log och log och log, hela tiden! Jag kom på mig själv att sitta och le också... Bara där märker man ju att vilket tillstånd man än har, så smittar det vare sig man vill eller inte.
Som avslutning på helgen skulle vi hålla tal i våra grupper... Jag har ju inte gått i skola på 2 år för tusan! Jag har glömt hur man gör sånt... Men sagt och gjort så fick jag göra det ändå, och det gick över förväntan. Man tänkte ju även på hur man betedde sig när man stod där längst fram och pratade. Var positiv! Le! Tro på dig själv! Jajemen! Akkurat. Precis.
Imorgon bitti ska jag till knäspecialisten och förhoppningsvis kommer domen. Hoppas på operation!
Nu ska här sovas serru. Natti!
Kommentarer (0)
Det finns små trick som får folk att ge mer än du är värd
2011-04-08 @ 00:57:02
Hade en fruktansvärt underbar ridtur med Anja och Marie i morse måste jag bara säga! Var i stallet vid 9, sen kom vi ut kring 10 tiden efter lite fixande och trixande med nya hål i de nya stiglädren. Får ju nu mera inte sitta ner längre, stränga order från Maria. Lätt sits, hela tiden! Fyy fan. Men det blir hårdträning nu innan tävligen. Envisast i kommun, jovisst.
Under morgondagen åker jag till Sunne på ung ledarutbildning och är där tills på Söndag. Jag ser fram emot hotellmaten! Mmm...
Slänger in en bild på älskade Mackis också!
| Kategori - Livet
| Under morgondagen åker jag till Sunne på ung ledarutbildning och är där tills på Söndag. Jag ser fram emot hotellmaten! Mmm...
Slänger in en bild på älskade Mackis också!
Kommentarer (0)
Nu ni!
2011-04-07 @ 13:45:15
Nu är bloggen äntligen färdig! Envis som skrutt är jag... Den blev ju inte sådär supermegabra, men helt okej. Vill ju att det som kännas som MIN blogg, med MIN stil. Kommer säkert ske lite ändrigar senare när jag har läst in mig mer på hur man gör skiten. Men nu är jag hyfsat nöjd iaf. :)
| Kategori - Personligt
|
Kommentarer (0)
