I'm learning to fly, but I ain't got wings. Coming down is the hardest thing.


Dag 2 - Min första kärlek.
Vi kallar honom L och jag var sådär tokigt kär. Precis när vi hade börjat gymnasiet träffades vi och man svävade som på moln oavbrutet. Jag kommer ihåg att jag fick ett stooort fång rosor när vi hade träffats en månad, och där var jag fast. Det fanns ingen annan i min värld då, inte ens att jag tittade på någon annan. Det var bara L i mitt huvud, hela tiden, dag som natt. Jag vet inte riktigt vad man ska skriva mer? Allt är så svårt att komma ihåg, det mesta är bara dimma och minnen här och där. Vi var mycket med till hans familjs stuga uppe i dalarna, där vi tillbringade mycket tid vintertid. Äventyr hit och dit, och massa utflykter. Mycket skoter och skidor blev det, men även massa utflykter till fots i skogen. Vi bara levde, med varandra.
Men vi var nog för olika, mycket olika viljor som ville igenom. Han är en toppenkille, och den som fångar honom kan skatta sig lycklig! Nästan 2 år var vi tillsammans, och det var både bland det bästa och det sämsta som hänt mig då. För inget hade fått mig att må så bra, och inget hade fått mig att må så dåligt, då. Det slutade ju självklart att jag blev sårad och trodde att jag aldrig skulle komma upp till ytan igen. Det var fruktansvärt. Som sagt så är allt svårt att berätta, eftersom jag bara har lite minnen kvar. Men så var det i alla fall, min första kärlek. :)
Men vi var nog för olika, mycket olika viljor som ville igenom. Han är en toppenkille, och den som fångar honom kan skatta sig lycklig! Nästan 2 år var vi tillsammans, och det var både bland det bästa och det sämsta som hänt mig då. För inget hade fått mig att må så bra, och inget hade fått mig att må så dåligt, då. Det slutade ju självklart att jag blev sårad och trodde att jag aldrig skulle komma upp till ytan igen. Det var fruktansvärt. Som sagt så är allt svårt att berätta, eftersom jag bara har lite minnen kvar. Men så var det i alla fall, min första kärlek. :)
Dag 2 - Min första kärlek.
Vi kallar honom L och jag var sådär tokigt kär. Precis när vi hade börjat gymnasiet träffades vi och man svävade som på moln oavbrutet. Jag kommer ihåg att jag fick ett stooort fång rosor när vi hade träffats en månad, och där var jag fast. Det fanns ingen annan i min värld då, inte ens att jag tittade på någon annan. Det var bara L i mitt huvud, hela tiden, dag som natt. Jag vet inte riktigt vad man ska skriva mer? Allt är så svårt att komma ihåg, det mesta är bara dimma och minnen här och där. Vi var mycket med till hans familjs stuga uppe i dalarna, där vi tillbringade mycket tid vintertid. Äventyr hit och dit, och massa utflykter. Mycket skoter och skidor blev det, men även massa utflykter till fots i skogen. Vi bara levde, med varandra.
Men vi var nog för olika, mycket olika viljor som ville igenom. Han är en toppenkille, och den som fångar honom kan skatta sig lycklig! Nästan 2 år var vi tillsammans, och det var både bland det bästa och det sämsta som hänt mig då. För inget hade fått mig att må så bra, och inget hade fått mig att må så dåligt, då. Det slutade ju självklart att jag blev sårad och trodde att jag aldrig skulle komma upp till ytan igen. Det var fruktansvärt. Som sagt så är allt svårt att berätta, eftersom jag bara har lite minnen kvar. Men så var det i alla fall, min första kärlek. :)
Men vi var nog för olika, mycket olika viljor som ville igenom. Han är en toppenkille, och den som fångar honom kan skatta sig lycklig! Nästan 2 år var vi tillsammans, och det var både bland det bästa och det sämsta som hänt mig då. För inget hade fått mig att må så bra, och inget hade fått mig att må så dåligt, då. Det slutade ju självklart att jag blev sårad och trodde att jag aldrig skulle komma upp till ytan igen. Det var fruktansvärt. Som sagt så är allt svårt att berätta, eftersom jag bara har lite minnen kvar. Men så var det i alla fall, min första kärlek. :)
Kommentarer
Trackback