ingen ser och ingen vet hur du lyser och hur du fångar upp min skugga när jag är svag.
2011-07-05 @ 
21:47:29
Har aldrig varit så här rädd i hela mitt liv. Rädd och lycklig, kan inte sätta ord på det. Har aldrig haft den här känslan förut, tror att det är därför. Jag vet hur lycklig man kan vara ena stunden, för att det ett ögonblick senare ska falla samman, allting. Jag vet vad jag vill, har aldrig varit säkrare. Jag vet hur jag känner. Det är bara jag som är så fruktansvärt jävla skadad som inte kan eller vågar lita på någon.
Det är bara så jävla jobbigt.
| Kategori - Personligt
| Det är bara så jävla jobbigt.
Med dig är allt underbart, älskade häst.
Kommentarer (0)
I will never let you fall, I'll stand up with you forever. I'll be there for you through it all, even if saving you sends me to heaven.
Jag är rädd att komma fram någon annan stans, så jag samlar på tur och retur biljetter.
2011-05-04 @ 21:11:08
Operarades ju i måndags och allt har gått finemang! Jag har ingen värk och jag behöver inte kryckor faktiskt. Känns väldigt bra. Idag vad jag hos sjukgymnasten och vi pratade om lite övningar som jag ska göra med knät. Bara lite lätta saker som mest har med att tänja ut knät och böja det. Eftersom menisken blev opererad också, så får jag inte belasta det i mer än 40 grader, med tyngd alltså.
Men just nu är det inte direkt knät som är det största orosmomentet, det är älskade Mackis... Hoppas verkligen att allt löser sig och att alla parter tänker en extra gång, för allas bästa. Känns så himla surt, så mycket som Anja har kämpat nu i vår. Hon har fixat honom i full tävlingskondition, och han är så himla fin! Bra som skrutt mår han också, så hela grejen är så synd, så onödig...
Nu ikväll var vi i laget i arenan och hade möte, och det blir div 2! Kul som fan OM alla är med på det! Men det fixar vi, vi är nog ganska envisa. Visserligen är jag inte tillbaka för än tidigast strax efter nyår, men det är min plikt att vara tillbaka fullt ut, i full kondition och styrka. Sen kanske det blir innan nyår, eller efter. Det vet man ju inte. Så det så.
| Kategori - Personligt
| Men just nu är det inte direkt knät som är det största orosmomentet, det är älskade Mackis... Hoppas verkligen att allt löser sig och att alla parter tänker en extra gång, för allas bästa. Känns så himla surt, så mycket som Anja har kämpat nu i vår. Hon har fixat honom i full tävlingskondition, och han är så himla fin! Bra som skrutt mår han också, så hela grejen är så synd, så onödig...
Nu ikväll var vi i laget i arenan och hade möte, och det blir div 2! Kul som fan OM alla är med på det! Men det fixar vi, vi är nog ganska envisa. Visserligen är jag inte tillbaka för än tidigast strax efter nyår, men det är min plikt att vara tillbaka fullt ut, i full kondition och styrka. Sen kanske det blir innan nyår, eller efter. Det vet man ju inte. Så det så.
Kommentarer (0)
I was only looking for a shortcut home, but it's complicated.
2011-04-30 @ 02:48:23
Jag är så, jag vet inte. Glad, ledsen. Just nu mest glad, för jag har varit ute på The Pub med min fina Bea och skrattat och snackat skit. Skrattat lite mera också, varit glad. Det behövs. Jag borde vara glad, eller jag vet inte. Egentligen inte kanske. Fast jag känner mig skyldig att vara det, för jag ville ju ha det såhär, och jag vet att jag blir gladast i längden. Så är det faktiskt. Ibland känner jag mig som två olika personer. En som bara vill gräva ner sig och gråta floder och vara olycklig resten av livet. Sen en som är glad och som vet vad jag vill göra och vad jag blir glad av.
Men just nu vet jag vad jag blir glad av och vad jag skrattar åt. Det kommer bara bli bättre, jag måste hitta mig själv. Jag är på god väg. Tack och lov.
Nu ska jag sova! Imorgon ska jag ut till älskade, underbara, fina, vackra, snygga och bästa Mackis! På söndag också faktiskt. Då är jag som lyckligast, men Mackis. Bästa Mackis.
God natt.
| Kategori - Personligt
| Men just nu vet jag vad jag blir glad av och vad jag skrattar åt. Det kommer bara bli bättre, jag måste hitta mig själv. Jag är på god väg. Tack och lov.
Nu ska jag sova! Imorgon ska jag ut till älskade, underbara, fina, vackra, snygga och bästa Mackis! På söndag också faktiskt. Då är jag som lyckligast, men Mackis. Bästa Mackis.
God natt.
Kommentarer (1)
Some questions are dangerous, the truth is not an option.
2011-04-27 @ 11:46:10
På måndag ska jag opereras. Jag är inte nervös inför själva operationen, men för vad som kommer efter. Om det blir bra. Eller hur jag kommer må? Hoppa runt på kryckor, inte få åka till stallet, inte jobba, allt det kommer göra att jag inte kommer må det minsta bra. När jag inte har nåt att göra så börjar jag tänka för mycket, och det är inte bra. Inte just nu i alla fall när jag inte är det minsta stabil, nånstans...
Men men, jag får ju tänka på vad som kommer efter. Förhoppningsvis ett helt knä som håller för både handboll och ridning. Men när? När kan jag rida igen? Jag har bestämt mig för att inte spela handboll fullt ut för än efter nyår i alla fall. Rehabtiden är ju allt ifrån 6 månader upp till ett år efter operation. Så vi får väl se :)
| Kategori - Personligt
| Men men, jag får ju tänka på vad som kommer efter. Förhoppningsvis ett helt knä som håller för både handboll och ridning. Men när? När kan jag rida igen? Jag har bestämt mig för att inte spela handboll fullt ut för än efter nyår i alla fall. Rehabtiden är ju allt ifrån 6 månader upp till ett år efter operation. Så vi får väl se :)
Kommentarer (0)
'Cause we're survivors, we're making it work.
2011-04-20 @ 23:56:07
Idag kom det minsann ett bra jävla brev i brevlådan! Operation den 2a maj redan! Jag hade ju ställt in mig på att få operationen i Juni/Juli. Så nu är jag så jävla glad att det äntligen är bestämt. Jag kan äntligen sätta upp ett mål. Målet är att spela match efter nyår. Jag ska träna som fan och det SKA gå. Extra sporre är ju att vi förhoppningvis får spela i div 2. Tufft som fan, och vi kanske kommer få stryk varenda match. Och? Det är en förjävla bra erfarenhet. I serien nu spelar vi ungefär oavgjort med lagen som är jämna med oss. Sen spelar vi mot Hellton eller Bruks och förlorar med 2 bollar. Vi höjer oss när vi spelar mot bättre lag, det är ju ett faktum.
Men är alla redo att satsa? Vill alla lägga ner tiden? Ska vi pallra oss upp till hallen 3 dagar i veckan och köra skiten ur oss? KLART SOM FAN VI SKA! Dom vill satsa på oss! Vi har två underbara tränare som ser potential i oss, då måste vi ju ta vara på det! De är villiga att satsa om vi vill. Det är ju egentligen inget att tveka om. Även fast det kommer bli tufft som fan. Åka 22 mil och förlora med 15 bollar är ju inte kul alls, men det kommer bli så, med allra största sannolikhet. Vi får i alla fall erfarenhet och vi får spela ett annat tempo, sånt som vi inte alls är vana vid. Det kanske inte alls är kul då, men det är efter en säsong vi kommer märka skillnad, det är jag säker på. Vi måste vilja. Vilja träna som fan, vilja lyssna på tränarnas invändningar och idéer. Lyssna på varandra, stötta varandra och lita på varandra. Bli ett lag, ett jävla härligt team. Det är vi redan, men vi kan bli ännu bättre.
Brudar, vi är så jävla bra! Det bästa är att vi bara kan bli bättre! ;) Kärlek till er.
| Kategori - Personligt
| Men är alla redo att satsa? Vill alla lägga ner tiden? Ska vi pallra oss upp till hallen 3 dagar i veckan och köra skiten ur oss? KLART SOM FAN VI SKA! Dom vill satsa på oss! Vi har två underbara tränare som ser potential i oss, då måste vi ju ta vara på det! De är villiga att satsa om vi vill. Det är ju egentligen inget att tveka om. Även fast det kommer bli tufft som fan. Åka 22 mil och förlora med 15 bollar är ju inte kul alls, men det kommer bli så, med allra största sannolikhet. Vi får i alla fall erfarenhet och vi får spela ett annat tempo, sånt som vi inte alls är vana vid. Det kanske inte alls är kul då, men det är efter en säsong vi kommer märka skillnad, det är jag säker på. Vi måste vilja. Vilja träna som fan, vilja lyssna på tränarnas invändningar och idéer. Lyssna på varandra, stötta varandra och lita på varandra. Bli ett lag, ett jävla härligt team. Det är vi redan, men vi kan bli ännu bättre.
Brudar, vi är så jävla bra! Det bästa är att vi bara kan bli bättre! ;) Kärlek till er.
Kommentarer (0)
Genom hålet i mitt hjärta, kommer räddningen till slut
2011-04-20 @ 01:04:51
Ibland saknar jag känslan av att må sådär jävla bra, som när allt är utan bekymmer och allt går som man vill. Man är nöjd med livet som det är liksom. Jag har glömt bort den känslan, hur det känns, hur man mår, hur man tänker och vad man gör. Nu är jag glad och nöjd ena stunden, sen en timme efter kan allt kännas sådär himla hopplöst, ungefär så hopplöst så man inte kan sätta ord på det riktigt. Glad och nöjd, eh? Vad är det? Vet inte, men jag tror att det är så man är när man mår bra helt enkelt, när livet är på topp och man tar sig igenom dagarna med ett leende på läpparna och man slipper somna med ångest.
För det är när man ska sova som den värsta tiden på dagen är, då man bara ligger och tänker. Man ligger och tittar, ut i det svarta bara. Tänker. På allt. På inget. Mest på inget. Jag är expert på att inte tänka på nåt. Men sen när jag väl tänker på nåt, då är det fan inga små tankar. Hemska tankar, bra tankar, sorgliga tankar, dystra tankar. Alla tankar som tänkas kan. Sen somnar jag. Efter det vaknar jag och tänker att en ny dag skulle kunna starta ett nytt liv, men icke.
Jag vill vara glad helt enkelt! Allt är så mycket lättare då. Men förhoppningsvis blir jag lite gladare snart, vet inte varför. Men jag hoppas och tror att det kommer en liten vändning snart.
Eller kan det vara så att jag helt enkelt inte orkar ta tag i själv att bli gladare? Det kanske är upp till mig själv att bli en gladare person? Jag vet inte, jag orkar inte ta reda på det heller.
| Kategori - Personligt
| För det är när man ska sova som den värsta tiden på dagen är, då man bara ligger och tänker. Man ligger och tittar, ut i det svarta bara. Tänker. På allt. På inget. Mest på inget. Jag är expert på att inte tänka på nåt. Men sen när jag väl tänker på nåt, då är det fan inga små tankar. Hemska tankar, bra tankar, sorgliga tankar, dystra tankar. Alla tankar som tänkas kan. Sen somnar jag. Efter det vaknar jag och tänker att en ny dag skulle kunna starta ett nytt liv, men icke.
Jag vill vara glad helt enkelt! Allt är så mycket lättare då. Men förhoppningsvis blir jag lite gladare snart, vet inte varför. Men jag hoppas och tror att det kommer en liten vändning snart.
Eller kan det vara så att jag helt enkelt inte orkar ta tag i själv att bli gladare? Det kanske är upp till mig själv att bli en gladare person? Jag vet inte, jag orkar inte ta reda på det heller.
Kommentarer (0)
I'm learning to fly, but I ain't got wings. Coming down is the hardest thing.
2011-04-18 @ 11:38:15
Dag 2 - Min första kärlek.
Vi kallar honom L och jag var sådär tokigt kär. Precis när vi hade börjat gymnasiet träffades vi och man svävade som på moln oavbrutet. Jag kommer ihåg att jag fick ett stooort fång rosor när vi hade träffats en månad, och där var jag fast. Det fanns ingen annan i min värld då, inte ens att jag tittade på någon annan. Det var bara L i mitt huvud, hela tiden, dag som natt. Jag vet inte riktigt vad man ska skriva mer? Allt är så svårt att komma ihåg, det mesta är bara dimma och minnen här och där. Vi var mycket med till hans familjs stuga uppe i dalarna, där vi tillbringade mycket tid vintertid. Äventyr hit och dit, och massa utflykter. Mycket skoter och skidor blev det, men även massa utflykter till fots i skogen. Vi bara levde, med varandra.
Men vi var nog för olika, mycket olika viljor som ville igenom. Han är en toppenkille, och den som fångar honom kan skatta sig lycklig! Nästan 2 år var vi tillsammans, och det var både bland det bästa och det sämsta som hänt mig då. För inget hade fått mig att må så bra, och inget hade fått mig att må så dåligt, då. Det slutade ju självklart att jag blev sårad och trodde att jag aldrig skulle komma upp till ytan igen. Det var fruktansvärt. Som sagt så är allt svårt att berätta, eftersom jag bara har lite minnen kvar. Men så var det i alla fall, min första kärlek. :)
Men vi var nog för olika, mycket olika viljor som ville igenom. Han är en toppenkille, och den som fångar honom kan skatta sig lycklig! Nästan 2 år var vi tillsammans, och det var både bland det bästa och det sämsta som hänt mig då. För inget hade fått mig att må så bra, och inget hade fått mig att må så dåligt, då. Det slutade ju självklart att jag blev sårad och trodde att jag aldrig skulle komma upp till ytan igen. Det var fruktansvärt. Som sagt så är allt svårt att berätta, eftersom jag bara har lite minnen kvar. Men så var det i alla fall, min första kärlek. :)
Kommentarer (0)
I feel like shit, but at least I feel something.
2011-04-16 @ 18:37:29
Presentera mig själv.
Ja, hur börjar man? En lång fet presentation, med massa smarrigt, eller? Frida Elisabet Zakariasén, det är jag! Fyller 21 år den 8e Juli minsann. Föddes en dag när pappa hade väldigt svårt att slita sig mellan tven och mamma som låg och krystade. Det var nån final i tennis, tydligen. Samma dag invigdes 18 håls golfbanan här i Kristinehamn också. Intressant va? Sport sport sport vare ja, det är en av huvudingridienserna i mitt liv. Golf spelade jag ju faktiskt nästan 10 år. Sen tog hästarna och handbollen över.
Hästar och handboll började jag med ungefär samtidigt, runt 8-9 års åldern närmare bestämt. Det är fortfarande en stor del i mitt liv. Hästarna behöver jag, allra mest nu. Har slitit av korsbandet i knät, så handboll blir det inte för mig på typ ett år eller nåt. Operation om hägst 3 månader blir det, känns bra faktiskt. Eller ja, inte bra att vänta så länge eftersom det ju faktiskt var 4 dagar innan julafton som jag skadade mig... Så nu försöker jag tillbringa så mycket tid som det går hos Macken (pållisen alltså). Komma ut i skogen och bara lyssna på hovarna mot marken och fågelkvittren. Lovely!
Vad ska man skriva mer? Bor i en liten håla i Värmland, Kristinehamn närmare bestämt. Det finns en fin skärgård som är helt underbar på sommaren! Det finns ett liiitet liiitet centrum med lite pizzerior här och där och lite fik sisådär.
Hur är jag som person då? Ingen aning faktiskt. Det vet ju personerna runt om mig mycket bättre. Jag hoppas jag är en bra person iaf. Jag har allt som oftast nära till skratt, men har nog själv ganska kass humor... Så kass så den blir bra helt enkelt!
Sen har jag väldigt lätt för att tycka om människor, och lika lätt att ogilla människor. Tror att jag visar ganska tydligt vilka som ligger på + och vilka som litter på - faktiskt. Bra tycker vissa, dåligt tycker andra. Men det är skillnad på att tycka om, och älska. och gilla mer. Men det kommer vi till en annan gång :) Nu kan jag inte komma på nåt mer intressant att berätta faktiskt.
Nu ska jag skjutsa iväg mamma och pappa på fest!
Så ser jag ut, för övrigt. I en liten del av handbollsutstyrseln :)
Hästar och handboll började jag med ungefär samtidigt, runt 8-9 års åldern närmare bestämt. Det är fortfarande en stor del i mitt liv. Hästarna behöver jag, allra mest nu. Har slitit av korsbandet i knät, så handboll blir det inte för mig på typ ett år eller nåt. Operation om hägst 3 månader blir det, känns bra faktiskt. Eller ja, inte bra att vänta så länge eftersom det ju faktiskt var 4 dagar innan julafton som jag skadade mig... Så nu försöker jag tillbringa så mycket tid som det går hos Macken (pållisen alltså). Komma ut i skogen och bara lyssna på hovarna mot marken och fågelkvittren. Lovely!
Vad ska man skriva mer? Bor i en liten håla i Värmland, Kristinehamn närmare bestämt. Det finns en fin skärgård som är helt underbar på sommaren! Det finns ett liiitet liiitet centrum med lite pizzerior här och där och lite fik sisådär.
Hur är jag som person då? Ingen aning faktiskt. Det vet ju personerna runt om mig mycket bättre. Jag hoppas jag är en bra person iaf. Jag har allt som oftast nära till skratt, men har nog själv ganska kass humor... Så kass så den blir bra helt enkelt!
Sen har jag väldigt lätt för att tycka om människor, och lika lätt att ogilla människor. Tror att jag visar ganska tydligt vilka som ligger på + och vilka som litter på - faktiskt. Bra tycker vissa, dåligt tycker andra. Men det är skillnad på att tycka om, och älska. och gilla mer. Men det kommer vi till en annan gång :) Nu kan jag inte komma på nåt mer intressant att berätta faktiskt.
Nu ska jag skjutsa iväg mamma och pappa på fest!
Så ser jag ut, för övrigt. I en liten del av handbollsutstyrseln :)
Kommentarer (0)
I'm still too tired to care, and I got to go.
2011-04-15 @ 17:25:48
Tänkte att jag skulle göra en såndär rolig och intressant lista. Hmm. Hur privat får man vara egentligen i en blogg? Nåt som tåls att funderas på... Imorgon ska jag alltså tydligen presentera mig själv!
Dag 1 – Presentera mig själv.
Dag 2 – Min första kärlek.
| Kategori - Personligt
| Dag 1 – Presentera mig själv.
Dag 2 – Min första kärlek.
Dag 3 – Mina föräldrar.
Dag 4 – Det här åt jag idag.
Dag 5 – Vad är kärlek?
Dag 6 – Om det här vore min sista dag.
Dag 7 – Min bästa vän.
Dag 8 – Favoritsaker.
Dag 9 – Min tro eller livsfilosofi.
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
Dag 11 – Mina syskon.
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig.
Dag 13 – Den här veckan.
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Min första kyss.
Dag 17 – Mitt favoritminne.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
Dag 19 – Detta ångrar jag.
Dag 20 – Mina förebilder.
Dag 21 – Mina dåliga sidor.
Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Dag 25 – Det här är jag bra på.
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats.
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor.
Dag 30 – Ett sista ögonblick.
Kommentarer (0)
Nu ni!
2011-04-07 @ 13:45:15
Nu är bloggen äntligen färdig! Envis som skrutt är jag... Den blev ju inte sådär supermegabra, men helt okej. Vill ju att det som kännas som MIN blogg, med MIN stil. Kommer säkert ske lite ändrigar senare när jag har läst in mig mer på hur man gör skiten. Men nu är jag hyfsat nöjd iaf. :)
| Kategori - Personligt
|
Kommentarer (0)
