Nu var det ju väldans länge sen jag skrev här. Har ju fått lite pikar av kära syster och Bea om att det är dags att uppdatera. Så, jag antar att jag måste lyda? Men vad vill man läsa om i mitt just nu inte så händelserika liv?

Jag mår så jävla bra och jag är glad som fan. Det enda som har hänt är väl att Anja troligen måste lämna tillbaka Mackis... På helt felaktiga grunder... Fattar inte, vill inte förstå. Älskade fina gula Mackis. Men det är ju så, man ska äga saker, inte låna. Det vet jag nu i alla fall.

Skulle kunna skriva hur mycket som helst om mitt liv just nu och om mina tankar. Men jag känner att jag inte riktigt vill lämna ut mig så. Finns alltid folk som vill förstöra för en, tydligen. Mitt knä är väldigt mycket på bättringsvägen och snart får jag börja jogga :) Lagom till mitt årskort på gymmet. NICE. Fatta vad biff jag kommer bli! Ehh. Fatta vilken kontition jag kommer få! Eh. Inte riktigt va, men man kan ju alltid hoppas.

Allt känns faktiskt väldigt bra! Knät tillfrisknar bättre än väntat och jag blir gladare. Blir bara lite rastlös när jag inte får jobba. Mår ju faktiskt bra och kan gå bra med knät, då vill jag jobba.

Idag var jag i alla fall och hälsade på den fina gula mannen med fyra hovar. Lycka!

Gårdagen tillbringades på Örebrotravet och v75 med kära pappsen. Fina lopp och bra hästar, men förjävla dåligt organiserat tyvärr... Lyckades hålla mig med att spela för mycket och gick bara back 50 spänn, haha. Bra för att vara mig! Tror dock att det gick sämre för papi.

Just nu är det ganska tomt i huvudet för övrigt...

Nu är jag tillbaka! Inte för att jag tror att någon själ bryr sig, men jag tycker att det är skönt att skriva iaf. I lördags var ju jag, Mackis och Anja till Kga och tävlade :) Vi hoppade 80cm första klassen där vi kom runt felfritt och vi gick en rosett och en påse morötter. Andra klassen 90cm petade vi ett hinder, men jag är så himla nöjd ändå! Så himla skönt att komma dit och få reda på att Mackis är så himla lugn, och framför allt, inte tittig på hindrena! Enda missödet var att skithästen lyckades med att få av mig EFTER ett hinder på framhoppningen till andra klassen. Landade rakt upp och ner på min stackars lilla rumpa, så ryggen mår väl inte som den ska nu direkt... Men jag är jättenöjd och det är nog Mackis med!

Synd är ju att det inte blir nån mer tävling den här säsongen eftersom jag ska opereras på Måndag. Nån tävling till hösten, KANSKE för hoppningsvis. Men allt beror ju på knät.

Lördagskvällen bjöd på inflyttningsfest hos Eric med alla härliga underbara människor som jag har turen att känna. Jävligt rolig kväll som slutade på statt, med ett knäckt knä och haltande Frida. Men jag är glad ändå! Hade väldans kul faktiskt! Det påminde sig på Söndagen sen när man skulle jobba... Inte okej!

Avslutar med en fet bild på finaste Mackis och mig i lördags :) Till och med pappa tyckte att han var en fin och ståtlig häst. Då har man verkligen lyckats som häst om man har fått pappa att säga så!

Åh, nu lever jag en gnutta igen! Var ute på en hääärlig ridtur med Pauline och Anja :) Vi red en kortis först eftersom Athilda inte orkar så mycket mer. Sen tog jag och Pauline en lite längre sväng. Så jävla underbart väder och härligt underlag! Han är bara för härlig, "min" Mackis. Mannen i mitt liv. Jag börjar leva på nytt igen när jag får sitta på hans underbara rygg. Alla bekymmer är ur världen. Det hjälper min oroliga själ att bara få stå och mocka skit, det är väldigt rogivande, faktiskt. Man tänker inte, man bara gör, man bara lever. Lever för djuren, för att de ska få det bra. Man ger dem kärlek och får tusenfalt tillbaka. Bara en enkel gnäggning när jag kommer och ska hämta honom i hagen är en sorts bekräftelse på att jag har lyckats. En bekräftelse på att han tycker om mig tillbaka, så som jag tycker om honom. Djuren är alltid tacksamma för att man finns där. De är ju ändå beroende av oss, då är det människans plikt att göra så att de trivs fullt ut och mår bra.

Inget i hela världen går upp emot att få leva med hästarna. Dom är mitt liv. Ett liv utan dem skulle jag inte klara, jag skulle inte vara lycklig.

Fredag, betyder helg. Fast jag bryr mig inte, mitt humör är inte alls på topp. Har noll motivation till att göra nåt och är bara seg och grinig. Är väl en blandning av att jag inte jobbar mycket alls, och att jag helt enkelt inte mår bra. Hoppas att jag får komma ut till hästen i helgen iaf, då mår jag som bäst :) Bara få gå och lunka i skogen och lyssna på hovarna mot marken, lyssna på fåglarna, känna rörelserna under mig. Underbart!

I förrgår skickade jag i alla fall efter lite sminksaker, då blir jag också glad :) En smokey-eye palette, en ny borste till mineralfoudationen eftersom jag råkade tappa bort den förra, och sen beställde jag en lilametallic eyeliner. En jävligt snygg sådan också!

Helgen i Sunne var helt fantastisk! Men lärde sig hur mycket som helst och alla människor, ledare, föreläsare och arbeten gav en motivation till 1000! Har nog inte skrattat så mycket i helgen som jag har gjort under hela det här året.

Fredagen ägnades åt teambuilding. Massa samarbetsövningar i lag, knep och knåp och problemlösningar tillsammans. Eftersom vi var ledare från både Norge och Sverige blev det lite missföstånd hit och dit, pga språket, men det gick galant ändå. :) Kvällen blev det middag och senare även en Norsk ståuppkomiker. Åh, jag skrattade så tårarna sprutade!
Lördagen gick vi upp kl 07.00 typ... Inte min grej alls! Men hotellfrukosten fick mig på andra tankar än att sova. Heeela dagen ägnades åt arbeten, föreläsningar, mer arbeten och grupparbeten. Från kl 08.00-19.30... Föreläsaren var en tant från norge som hette Karin Fevag Larsen tror jag? Hon pratade bl.a om att man ska tro på sig själv och bli motiverad. Man kan räkna ut med baken att man var rätt så fint sleten sen. Huvudet var som en geleglump kändes det som.
Söndagen gick vi också upp äckeltidigt. Än en gång läskade frukosten mitt stora sinne för mat... Föreläsare idag var Jim Thuresson, svensk förbundskapten i basket. Han pratade om positivt ledarskap, och fan vad det var intressant! Alla tillstånd smittar, det var det som stod i stor text bakom honom när han började. In kom en låång gubbe som bara log och log och log, hela tiden! Jag kom på mig själv att sitta och le också... Bara där märker man ju att vilket tillstånd man än har, så smittar det vare sig man vill eller inte.

Som avslutning på helgen skulle vi hålla tal i våra grupper... Jag har ju inte gått i skola på 2 år för tusan! Jag har glömt hur man gör sånt... Men sagt och gjort så fick jag göra det ändå, och det gick över förväntan. Man tänkte ju även på hur man betedde sig när man stod där längst fram och pratade. Var positiv! Le! Tro på dig själv! Jajemen! Akkurat. Precis.


Imorgon bitti ska jag till knäspecialisten och förhoppningsvis kommer domen. Hoppas på operation!

Nu ska här sovas serru. Natti!

Hade en fruktansvärt underbar ridtur med Anja och Marie i morse måste jag bara säga! Var i stallet vid 9, sen kom vi ut kring 10 tiden efter lite fixande och trixande med nya hål i de nya stiglädren. Får ju nu mera inte sitta ner längre, stränga order från Maria. Lätt sits, hela tiden! Fyy fan. Men det blir hårdträning nu innan tävligen. Envisast i kommun, jovisst.

Under morgondagen åker jag till Sunne på ung ledarutbildning och är där tills på Söndag. Jag ser fram emot hotellmaten! Mmm...

Slänger in en bild på älskade Mackis också!