Allt känns faktiskt väldigt bra! Knät tillfrisknar bättre än väntat och jag blir gladare. Blir bara lite rastlös när jag inte får jobba. Mår ju faktiskt bra och kan gå bra med knät, då vill jag jobba.

Idag var jag i alla fall och hälsade på den fina gula mannen med fyra hovar. Lycka!

Gårdagen tillbringades på Örebrotravet och v75 med kära pappsen. Fina lopp och bra hästar, men förjävla dåligt organiserat tyvärr... Lyckades hålla mig med att spela för mycket och gick bara back 50 spänn, haha. Bra för att vara mig! Tror dock att det gick sämre för papi.

Just nu är det ganska tomt i huvudet för övrigt...

Operarades ju i måndags och allt har gått finemang! Jag har ingen värk och jag behöver inte kryckor faktiskt. Känns väldigt bra. Idag vad jag hos sjukgymnasten och vi pratade om lite övningar som jag ska göra med knät. Bara lite lätta saker som mest har med att tänja ut knät och böja det. Eftersom menisken blev opererad också, så får jag inte belasta det i mer än 40 grader, med tyngd alltså.

Men just nu är det inte direkt knät som är det största orosmomentet, det är älskade Mackis... Hoppas verkligen att allt löser sig och att alla parter tänker en extra gång, för allas bästa. Känns så himla surt, så mycket som Anja har kämpat nu i vår. Hon har fixat honom i full tävlingskondition, och han är så himla fin! Bra som skrutt mår han också, så hela grejen är så synd, så onödig...

Nu ikväll var vi i laget i arenan och hade möte, och det blir div 2! Kul som fan OM alla är med på det! Men det fixar vi, vi är nog ganska envisa. Visserligen är jag inte tillbaka för än tidigast strax efter nyår, men det är min plikt att vara tillbaka fullt ut, i full kondition och styrka. Sen kanske det blir innan nyår, eller efter. Det vet man ju inte. Så det så.